Många undrar om man har hittat den rätte för än, eller om man någon gång kommer göra det. Det är inget man vet från början när man träffar någon, har man sedan då vart tillsammans i 1 år så brukar man ju känna personen väldigt bra, men känns det fortfarande inte som att hon/han är den rätte för en, att man inte kan se en framtid med den personen, ja då kanske man ska ta sig en ordentlig funderare. Varför är jag tillsammans med den här personen? Är jag bara kär i kärleken eller är det faktiskt på riktigt? Och i såfall, vill jag ha en framtid med den här personen?

För visst kan man älska en person utan att vilja spendera resten av livet med den personen. Då uppstår en ny fråga; Vad vill jag göra med mitt liv, vad har jag för mål? Vill jag göra karriär inom jobbet, resa runt världen, festa utan dess like , ja då kan man ju vara tillsammans med en person utan att tänka på en framtid tillsammans, om han/hon tycker likadant självklart. Men vill jag nu då istället skaffa hus, familj etc. istället, ja då är det väldigt bra om jag vet att den jag är tillsammans är den jag vill leva med resten av livet. För det är inte så kul att stå där sen med några ungar, inte så välbetalt jobb och vet inte riktigt vart man ska bo och så. Och att barnen sen ska pendla mellan föräldrarna varann vecka eller helg - för vem är det rättvist? Ja inte för barnen iallafall. De är nog mer att föräldrarna vill vara lediga ibland och kunna göra vad de vill.

Har man nu vart tillsammans med någon ett tag, och en känsla börjar växa fram som säger att han/hon är den rätte - lita på den känslan! Den brukar ha rätt, och blir den starkare dag för dag, då tycker jag att du inte har några tvivel på om du har hittat den rätte eller inte. Visst är man säkert inte överens om allting, och ibland man riktigt storbråkar, men man ska ALLTID lyssna på sina känslor, de brukar som sagt alltid tala om för dig vad som är rätt. Och att man bråkar brukar oftast bara vara bra. Att man reder ut saker och ting brukar oftast bara vara stärkande för förhållandet, det är bara att acceptera att man är olika! Och att alla människor har brister, det är inget man aldrig kommer ifrån.